25:52

Oj,oj så jag misskött uppdateringen av bloggen. Men uppdateras ska den eftersom jag har den som dagbok för mig själv och barnen så att vi i framtiden kan blicka tillbaka på år 2016 och minnas vad som hände just den veckan, det året.

Vecka 25, midsommarveckan var minst sagt lika brokig som en midsommarbukett. Lag hjärnan på autopilot i början av veckan och bara körde på. På dagarna skulle det jobbas och på kvällarna packas.

 Hade fått ett erbjudande om att prova detoxa så jag valde att börja denna vecka. Under veckan skulle det ändå  inte  finnas tid för träning och träna får man inte göra om man detoxar så det var bara att köra på. 

Varför ville jag detoxa? Jo för att storstäda kroppen. Hade blivit allt för mycket av det goda och ville bli kvitt sockerberoendet. Men också  för att i fortsättningen kunna använda cambridge som  måltidsersättning under mina arbetsdagar när jag är ute på fältet med min överoptimistiska tidtabell och sällan hinner stanna och äta.  Äta bör man annars dör man. Har svårt att tro att jag skulle dö av att hoppa över lunchen en gång i veckan  men det är ju så mycket bättre att äta regelbundet än att vräka i sig som en häst på kvällen. Bara jag som brukar sporta med sådant?

Under veckan som jag detoxade så drack jag min shake på  lunchpauserna på jobbet och for ut på en 20 minuters promenad för att sträcka på kroppen och tömma knoppen. Riktigt skönt. Visst kände jag mig hungrig ibland men det gick faktiskt förvånansvärt bra. 

På självaste midsommarafton så dukades ett läckert buffébord upp hemma hos våra f.d. grannar men jag var faktiskt inte så värst snål. Va inställd på att inte äta. Vi har ju som tradition att fira midsommar vid Killingholmen. Detta år var vi samlade hela 40 personer och festen var lika rolig som alltid och barnen hade väntat ivrigt på fotbollsmatchen som spelas årligen, papporna mot barnen och självklart är det på blodigt allvar.

Vill man ha nå annat  program än villaliv under midsommarhelgen så får man leta med ljus och lykta efter något ställe som har öppet. Midsommardagen va grå och regnig men vi såg att Toivonens djurpark hade öppet så vi åkte dit. Nu när de äldre barnen har en liten lillasyster så vill de plötsligt besöka ställen som de tyckt tidigare att varit tråkiga. De gick runt i djurparken  och visade lillasyster djuren och turades om att dra henne i kärran.

På söndag bjöds det igen på vackert väder så vi spenderade flera timmar vid Café bryggan i Öja. Först lek på skolgården. Sedan hamburgare och terasshäng vid bryggan. Och när Milla äntligen somnat i vagnen så blev det strandhäng.  Adam va ensam om att våga doppa sig i det kalla vattnet.

Midsommar 2016 får helt klart godkänt.

24:52

Vecka 24 gick vi med svansen mellan benen till bibban för att betala bort våra låneskulder. Tänk att man bor mitt emot bibban och ändå lyckas man inte returnera böckerna i tid. Skämmas skulle vi.

Lånade en hög med böcker åt barnen eftersom jag blev less på att varje kväll få höra hur pigga de är och inte kan sova när telefonerna/datorn ska släckas. Man kan inte tvinga någon att somna men man kan hjälpa till att söva dem med en bok. 

På torsdag efter jobbet styrde vi bilen mot Outokumpu. Vi kom iväg alldeles för sent så kring midnatt i ösregnet och i ett hav av myggor var vi framme vid stugan. Dagen hade börjat kl.06.00 så jag kände mig lagom mör när jag nybastad kröp ner under täcket 1.30.

Helgen var otroligt avslappnande och skön. Vi sov när Milla sov och däremellan gjorde vi inga stordåd. Bor man på en holme som är pytteliten så får man så lov att leka med flytvästen på. Däremellan låg gumman på rygg och gallskrek för att hon inte fick simma.

Har flera gånger fått höra hur dött det är i Outokumpu så det var med stora ögon som jag satt på ett av stadens cafén på fredag eftermiddag och iakttog folkmängden. Det va ju värsta Manhattan (om man jämför med Kållby).

Har ni vägarna förbi Outokumpu  så ska ni absolut besöka "lasten kaivos". Finaste lekplatsen  jag sett och guidade rundturer finns för barn inne i gruvan.

Väl hemma igen kände jag mig  hur pigg som helst. Tydligen var det en slapp stughelg som kroppen och knoppen hade saknat.