20:52

En av veckans höjdpunkter var definitivt när gossen ringde till jobbet och meddelade att han står för middagen eftersom han äntligen fått färdigt sytt sitt förkläde i skolan. Plockade upp gossen efter jobbet och körde till butiken där diverse ingredienser inhandlades och efter en timme blev vi serverade både mat och tårta.

Hoppas bara att han lär sig att diska i högstadiet för den kunskapen va det lite si och så med när det va dags att städa undan.

Bästa med vecka 20 var nog att vädret var vackert och vi äntligen kunde vara ute hela helgen och njuta efter att ha suttit inne två helger i rad.

Långsamma promenader tillsammans med liten tar död på stresshormonerna. Ett rent nöje att få gå bredvid dessa två tjejer.

På söndag körde vi till Villa Elba. Trodde att man kunde gå med vagnen ända fram till fågeltornet men ack så fel jag hade. Men vi hjälptes åt Maya och jag och fram kom vi och till all tur så var det ju högst en kilometer till fågeltornet. Att turista i närregionen är både billigt och bra. Rekommenderas.

19:52

Var veckan när jag fick åka på skolning till Åbo från jobbet. Kände mig som en svikare när jag lämnade hem en krasslig liten och som en  skurk när jag såg framemot att få sova två nätter helt ensam.

När jag  rätt så sliten anlände klockan 21 till ett soligt Åbo med träningskläderna nerpackade i väskan så hade jag tänkt fara ut på en kvällslänk. Tog en titt i spegeln och mötte ett trött ansikte. Fem timmars nattsömn med flera väckningar däremellan pga en snorig Milla hade satt spår. Med 800 kilometer bakom ratten och 13 timmar i farten  insåg jag rätt så snabbt att det sista min kropp behövde var ansträngning så jag bäddade istället ner mig under täcket. Innan jag somnade ställde  jag väckning lite tidigare för att kunna fara ut på morgonlänk .

 Ni vet ju hur instaflödet ibland ser ut. Massor av bilder på pigga, fräscha människor som springer en mil innan de åker på jobb. Ja vitut säger jag. Kände mig dö färdig när klockan ringde och fortsatte att sova. Det va den länken.

Under dagen kom jag fram till att varför skulle jag lägga min tid på att träna i Åbo när jag kan göra det hemma tillsammans med barnen. Funderade ut vad jag gärna skulle göra oftare men inte har möjlighet till och kom rätt så snabbt fram till att få läsa i lugn och ro skulle jag gärna göra oftare men med en 1-åring är det näst intill omöjligt och när barnen somnat så är jag oftast så trött att ögonlocken far fast efter några rader.
Glad i hågen traskade jag ner till butiken. Köpte mig en lite smått och gott. Tog en titt på Millas fammos bokurval och hittade en intressant bok och lag mig i vågrätt läge  och läste i timmar.

När jag på torsdag kväll kom hem och fick frågan om jag sprungit mycket i Åbo så svarade jag 100 kilometer. Kände mig lika nöjd som efter att jag sprungit långt med att ha lyssnat på kroppen och låtit den vila när tillfälle fanns. Hyvä minä!

18:52

Vecka 18 var veckan när värmen kom. På kristihimmelsfärd satt vi och kalasa på syrrans terrass i timmar. Två av barnens kusiner skulle firas. Agnes 10 och Romeo 4. Barnen lekte i det vackra vädret och vi vuxna drack kaffe och solade  så det stod härliga till.

Agnes

Det hade lovats vackert väder hela helgen så jag hade sett framemot att få vara utomhus.
Barnen hade ledigt från skolan på fredag  så vi bestämde oss för att fara och kolla in skolparken och äta lösglass. Sagt och gjort vi gick och njöt i det vackra vädret och liten tyckte att mammas glass var god men väl hemma igen när jag lyfte upp Milla från bilstolen så var hon kokhet. I ett huj lades alla våra trevliga planer på hyllan och vi fick sitta inomhus liten och jag. Surt sa räven.

Extra lediga dagar som kirstihimmelsfärd ställer till problem på jobbet. Lägg dessutom till min lediga fredag så var det en hel del som var ogjort  på to-doo listan. När liten haft riktigt hög feber natten till söndag så insåg jag att kommande arbetsvecka var i riskzonen. Efter att ha försökt förhandla med Millas pappa om  vem av oss som skulle stanna hemma från jobbet utan någon bättre framgång så fanns det bara ett alternativ kvar, Millas fammo. Går inte i ord att beskriva hur tacksam jag var över att hon med några timmars varsel (dessutom mitt i morsdagsfirandet) packade väskan och hoppade på kvällståget för att komma och hjälpa till. Tack Ulla!

Morsdag firade jag och kidsen med picknick på Fäbodaklipporna. Gossen åt med god aptit men ifrågasatte mellan tuggorna vad jag är för sorts finländare  som ordnar picknick mitt i en hockeymatch. Andra gossen surade eftersom han skulle ha velat sitta på ett annat ställe. Suck och stön säger jag. Att försöka få alla nöjda samtidigt  är stört omöjligt men när det kommer till den saken  så nöjer sig denna morsa  med fifty-sixty som Matti Nykänen pa säj.

Nu ska jag fortsätta kolla på hockey så att jag kan räkna mig som en god finländare. Hyvä Suomi!

17:52

Vecka 17 var en riktigt toppen vecka. Hade slaviskt följt med snöläget i Ruka hela veckan eftersom vi så innerligt ville kunna åka slalom på vappen.

Början av veckan gick till att jobba, jobba och jobba. Hade lust att gråta av lycka när jag på torsdag kväll hade bilen ny servad och färdigt packad redan kl.22.30, inte alls likt mig.

På fredag förmiddag vinkade jag hej då åt Milla och hennes farmor och plockade upp ivriga barn och vi var redo att åka iväg. I rättvisans namn nollades trippmätaren eftersom vi räknat ut att de tre äldsta barnen får alla sitta 156 kilometer i framsätet för att undvika världskrig och mammas mentala hälsa.
I Uleåborg började solen skina och vi anlände till ett soligt och rätt så varmt Ruka på kvällen.

Vi bodde bredvid liften så när vi på lördag morgon tittade ut genom fönstret och såg att ankarliften  var igång klädde vi med fart på oss och begav oss ut. Redan efter några trappsteg så kände jag hur svetten rann. Ordentligt med plusgrader och toppahousut är ingen lyckad kombo. När gossens skidskor var dessutom för stora för skidorna så att jag hamna att trappa upp för trapporna in i lägenheten igen och ner med de nya skorna så hade jag säkert svettats bort ett kilo av kroppsvikten.

När vi tull slut kom oss i backen och äntligen fick börja åka så var det bara för underbart. Vädret var verkligen på vår sida. Backarna lite väl sörjiga enligt barnen men som gjorda för tanter som mig. Och när vi rände i en rad där i skogen i en lite väl hög fart och solen värmde kinderna så just där och då var hjärtat varmt av just den stunden.

I två dagar åkte vi så att det stod härliga till. Tacksam över att vädret var på vår sida och underbart att de fyra äldsta blivit så stora att vi alla kan åka slalom tillsammans.

Tror bestämt att det får bli en tradition att vappen firas i fortsättningen  i Lappland.

16:52

Morsdagen till ära så passar det bra att uppdatera bloggen. Jo jag vet att jag inte uppdaterat på två veckor men hur jag än försöker så kan jag inte glömma vecka 16, veckan när jag åt munkar så det stod härliga till.

Ja jag fick fnatt. Köpte en påse med munkar och åt så jag mådde smått illa. Liten va sjuk och jag försökte jobba hemifrån och datorn strejkade så varje gång jag var nära att få nervsammanbrott så slank en munk ner. Det blev rätt så många.

Vecka 16 var också veckan när min lediga dag var inte speciellt "ledig".  Hade inbokat två tandläkartider, två frissatider och ett rådgivningsbesök. Gossen blev hur tjusig som helst  i sin nya frilla.

På torsdag for Milla till pappa så då passade flickorna och jag och på att fara på kvällssimning. Skönt och lugnt med candlelight simning. Kändes faktiskt lite kriminellt att komma hem efter klockan 22 men flickorna var nöjda och det blev ju inte sämre av att deras snåla mamma föreslog grillpanno till kvällsmat. Mätta och belåtna slocknade vi som små grisar.