18:52

Vecka 18 var veckan när värmen kom. På kristihimmelsfärd satt vi och kalasa på syrrans terrass i timmar. Två av barnens kusiner skulle firas. Agnes 10 och Romeo 4. Barnen lekte i det vackra vädret och vi vuxna drack kaffe och solade  så det stod härliga till.

Agnes

Det hade lovats vackert väder hela helgen så jag hade sett framemot att få vara utomhus.
Barnen hade ledigt från skolan på fredag  så vi bestämde oss för att fara och kolla in skolparken och äta lösglass. Sagt och gjort vi gick och njöt i det vackra vädret och liten tyckte att mammas glass var god men väl hemma igen när jag lyfte upp Milla från bilstolen så var hon kokhet. I ett huj lades alla våra trevliga planer på hyllan och vi fick sitta inomhus liten och jag. Surt sa räven.

Extra lediga dagar som kirstihimmelsfärd ställer till problem på jobbet. Lägg dessutom till min lediga fredag så var det en hel del som var ogjort  på to-doo listan. När liten haft riktigt hög feber natten till söndag så insåg jag att kommande arbetsvecka var i riskzonen. Efter att ha försökt förhandla med Millas pappa om  vem av oss som skulle stanna hemma från jobbet utan någon bättre framgång så fanns det bara ett alternativ kvar, Millas fammo. Går inte i ord att beskriva hur tacksam jag var över att hon med några timmars varsel (dessutom mitt i morsdagsfirandet) packade väskan och hoppade på kvällståget för att komma och hjälpa till. Tack Ulla!

Morsdag firade jag och kidsen med picknick på Fäbodaklipporna. Gossen åt med god aptit men ifrågasatte mellan tuggorna vad jag är för sorts finländare  som ordnar picknick mitt i en hockeymatch. Andra gossen surade eftersom han skulle ha velat sitta på ett annat ställe. Suck och stön säger jag. Att försöka få alla nöjda samtidigt  är stört omöjligt men när det kommer till den saken  så nöjer sig denna morsa  med fifty-sixty som Matti Nykänen pa säj.

Nu ska jag fortsätta kolla på hockey så att jag kan räkna mig som en god finländare. Hyvä Suomi!