Under veckan har
det blivit rätt så många kilometer bakom ratten. Där av också rätt så många
gånger som jag haft lust att köra efter en bil till dess slutdestination och
när chauffören stiger ur bilen ta och pesa hen i snön. Alltså dessa chaufförer
som tror sig äga hela världen och kör 70 på 80 väg och när det kommer tillfälle att köra om så
gasar de upp till 100. Stryk sku dom ha. Basta.
Tisdag bjöd på
vackert väder men också på en trötthetsattack. Helgens partajande gjorde sig
påmind (tanten börjar bli gammal). Trötta dagar borde det vara möjligt att byta
ut lunchen mot en timme i dropp med möjlighet att slumra till. Men jag
överlevde och på kvällen fick jag ta del av en föreläsning på
förskolan. Föreläsningens tema var ”kramar&ramar”. Mycket intressant. Alla
barn behöver och har rätt till både kramar och ramar men som flerbarnsmor har
jag konstaterat att barn är olika och har olika behov. De är som en brokig
tulpanbukett. Alla unika på sitt sätt.
I torsdags hade
jag bestämt träff med Anna och Sofia vid Mr. Bank. Vi tankade magarna med pizza
för att efteråt orka sitta och tjattra medans vi fick fotvård. Underbart. Med
nylackade tånaglar och lite väl mycket salva mellan tårna vinkade vi hej då och
beslöt att på Optimas kosmetologavdelning träffas vi flera gånger.
I fredags fick
jag vakna upp bredvid en färsk 40-åring. Till all tur var det fredag och ledig
dag för Milla och mig så att vi kunde duka upp en ordentlig frukost åt
födelsedagsbarnet. Efter frukost skyndade
vi oss iväg till dagens första ärende, Milla skulle till fyssen. På en vecka
lärde hon sig både att stiga upp och att hasa sig fram på stjärten men hur
gulligt det än är med en glad stjärthasare så borde man kunna krypa så nu kör
vi med hemmaträning och nästa fredag ska vi igen till fyssen. Tänk om jag
jobbade full tid då borde jag denna vecka ha lyckats klämma in tre fysikaliska
behandlingar under arbetsveckan. Men nu kunde vi göra det i fredags och när vi
var vid sjukhuset så passade vi samtidigt på att fara en sväng via bädden och hälsa på mommo. Efteråt skulle barn plockas upp och mat handlas. Åtta timmar senare körde vi Axel till ishallen och det var äntligen
dags att ta sikte hemåt och börja fredagsmyset.
Myset hat blivit
lite av det kortare slaget i och med att väckarklockan ringer 06.00 fyra dagar
i veckan så ögonlocken har en tendens att bli lite tunga kring 21 snåret. Har
inte lyckats se ett endaste program till slut denna vecka utan vaknar oftast av
att någon sitter och småflinar åt min hängande nacke. Minkäs teet.
Idag är det sköna söndag och vi redo
för hockey och i något skede hoppas vi på att få besök av Vasaborna och sen är det dags att avsluta en vecka av ett helt liv. Vecka 7.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar