4:52

Då har det igen gått en vecka av ett helt liv. Denna vecka kommer jag att minnas som veckan när det var nära på att jag skulle ha börjat röka. Skulle det ha varit möjligt skulle ni ha sett mig stå i mörkret på balkongen med en cigarett i mungiporna. Så arg var jag efter att ha grälat med ett av barnen. Men cigaretterna byttes ut mot bastu, fotbad och en kall en. Vackert så.

Annars började inte veckan speciellt bra. Natten till måndag när liten ville ha mjölk så märkte jag att hon var kokhet så det  var bara att lägga iväg ett mejl till jobbet och meddela att jag får så lov att stanna hemma och sköta henne. Inte alls skoj när man just kommit igång med jobbandet. Till all tur var det bara  tänderna som bråkade så efter ett dygn var hon feberfri, puh.

Känns som att dagarna går i ett huj nu när jag jobbar men jag klagar inte. Kvällarna fylls av matlagning, gos och fritidsintressen och luskamning. Skolan och förskolan meddelade att det går löss så jag har stått med pannlampa och luskammen i högsta hugg och kammat igenom allas hår och uppmanar alla kållbybor med barn att göra det så att vi får ett slut på  detta elände. Det var sannerligen glada miner när vi konstaerade att vi inte drabbats (ännu).

Nu är vi redo för helg. Imorgon åker jag, Adam och Oona iväg för att åka slalom. De 15 år gamla slalombyxorna är framplockade och vi ser framemot att få umgås dagen tillsammans med mina  systrar med barn. Elämä on.